Det kom en text till mig i nedan.
-Vad kan få mig att känna inspiration och vad gör jag när jag känner den? Vad gör jag för att stanna i inspirationen? Det där med inspiration är egentligen något väldigt kraftfullt att arbeta utifrån när den ger sig till känna.
Vad vill jag när jag känner min inspiration? Den frågan ställer jag mig just nu och låter den ta sin plats i det som är mitt sinne men även i mitt hjärta. Vad är det som gör att jag känner inspirationen? Vad är det jag vill utvecklas mer i och som inte ännu fått den känslan av att jag kanske behärskar eller vågar ta mig an det uttrycket till fullo? Vad vill jag med den andliga inspirationen?
Det jag vill är att tala, skriva och måla kanske även teckna. Det ska vara så att jag kan dela det med dem jag möter ut med min väg. Jag kan därför även tänka mig att arbeta med vägledning ur den andliga inspirationen men det får vara mer av det andliga jag vågar ge mig på före det som jag önskar. Jag vill dessutom veta mer om det som har med vandring att göra. Vad är att vandra? Varför är det en vandring och hur kan den se ut? Vad får mig att vandra även fast vägen är både snårig och utmanande? Frågorna är många och det får dem vara tills jag arbetar för att finna svaren på dem.
Inom en nära framtid inte alltför långt bort så ska jag arbeta med det som jag vill arbeta med. Vad det nu är? Jag vet inte riktigt utan söker svaren ur allt som är och ser det som finns att se som möjligheter att utvecklas i.
Vad kan jag arbeta med som andra kan ta del av och ha glädje av? Är det vägledning, healing, skrift eller tal. Är det konsten som vill göra sig gällande och hur vill den ta form i så fall? Det är det som jag just nu arbetar med att söka svar på genom att nedteckna dessa rader. Vad är det jag vill? Vad ger mig inspiration? Hur håller jag den levande?
Vad kan jag göra för att få det att flöda när det känns som det sitter fast? Det jag kan göra är att skapa en varm och ombonad kontakt med allt som är ur allt som är dvs bara vara i kontakt med Anden inom mig. Den vägledningen som finns där i är det jag litar på och som jag känner tillit till men ändå så gör jag det inte som vägledningen visar. Varför gör jag det inte när det visar att jag kan se det som en klar möjlighet?
Jag är den sortens människa som på fullt allvar tror att det jag vill är något som kommer att skapas av sig själv. Jag står där och ser på alla gåvor jag fått och funderar på vad jag ska göra med allt och vad som ska ske? När ska det ske och hur kommer det att se ut? Vill jag att det ska ta form? Vad ska då ta form? Och hur kan det komma till glädje för andra? Det är att arbeta ur allt som är när jag i Anden får dela upp det jag har och se på det del för del och sedan söka sammanfoga delarna till en helhet.
Nu vill de som är på andra sidan att jag sätter fart och passar på att skapa av det jag har. Det kan se ut som att de vill något speciellt men jag vill de ska vara med på resan av att skapa. Jag har en benägenhet att känna mig ensam och svag men det är jag inte utan det är den delen av mig själv som talar som vill vara ensam och svag. Jag i min fulla kraft är en del av något större som är både stort och starkt. Allt som jag har behov av i livet finns att tillgå. Det gäller bara att börja gräva där jag står och se vad som finns under massorna av möjligheter.
-Mitt råd till mig själv blir därför, gräv där du står. Gör sedan en konsert av det du finner. Spela sedan som ingen annan gjort och var den som slår an takten och håller tónen flytande.
Vi är med dig på resan och vill att du ser dig som dirigenten i dit eget liv.
Vännerna i Ovan….